Okej, så hur hamnade denna lilla skönhet hemma hos Osten?
Well...
~~~
Från början var det inte ens tänkt att det var just hon som skulle få komma och bo med mig och hästarna. Jag hade planerat ett annat hästköp egentligen, men de planerna ändrades tvärt när hon kom.
Det började för en vecka sen när jag var hos Marley och tittade på hans till saluhästar. Marley är nog den största hästhandlaren i Silverglade och får ju hela tiden in nya hästar och importer. Så jag var hos han och tittade på de hästar han hade inne för stunden.
Det var ett par riktigt fina hästar. Mycket western och framtida stjärnor på tävlingar, de var rätt så unga och oerfarna som behövde träning men som säkert skulle kunna gå långt.
Jag tittade lite extra på Appaloosan, det var en treårig hingst och han var mycket vacker. Dock lite för grön för mig, det räcker med de två knäppa fyraåringarna jag har hemma. Den andre jag titta lite extra på var fem år och valack. En rickig kelgris - men väldigt lat. Nej, jag ville ha en kuse med lite energi i sig, så han fick nobben tyvärr.
Men sen kom ju Painten. Urläcker till kroppen, 6 år, stadig och grundskolad. Jag provred i paddocken och det kändes kanon bra! Det här var en häst för mig, ingen tvekan om saken. Jag gjorde upp affärerna med Marley, men det fattades lite pengar för mig. Painten var en dyrgrip, men jag kunde inte släppa honom. Jag visste att vid nästa lön skulle jag ha råd och det var bara fyra dagar bort. Jag frågade Marley om det var okej om han kunde hålla hästen åt mig, i och med att det var så få dagar. Jag erbjöd att betala extra som kompensation och Marley gick med på det.
Men när jag kom fyra dagar senare för att betala och hämta hem min häst, fanns han inte kvar. Marley hade sålt honom - dagen innan till en annan köpare som erbjöd mer pengar än va han var värd!! Fastän vi hade förberett allting och han lovat att hålla hästen åt mig, så hade Marley sålt honom utan att säga något. Surmulen gick jag hem och svor på att inte göra upp mer affärer med Marley.
~~~
Några dagar gick och jag var ute och red med Silver på fälten i Silverglade. Vi tog inget seriöst pass, mer racing på långa tyglar och bocksprång... hehe.
Ja, Silver och jag njöt för fullt!
Vi hade ridit i kanske 40 minuter när vi tjoat av oss. Vi ville inte riktigt vända hem, men samtidigt hade vi inget att göra så vi drog bort till Marley och körde hans Barrel Race. Jag var fortfarande sur på honom, men samtidigt har han en väldigt fina ridbanor och eftersom jag hjälpte honom sätta upp dem får jag låna de hur mycket jag vill.
Så jag tog en runda i spåret. Var uppskattat av både mig och Silver.
När vi kände oss klara så red vi ut från banan, vinkade hej då till Marley och var just på väg att väna hem... När jag kasta en blick på salustallet och fick se henne.
Ensam och undangömd i ett hörn av de andra hästarna, stod hon och spejade nyfiket från sin box. Silver såg henne samtidigt som jag och han blev blixtförälskad. Lilla hästen min blev alldeles ifrån sig, bara stod och stirrade på henne en bra stund innan han trava fram och skulle hälsa. Jag tror hon var lika förtjust i Silver som han va i henne. Snacka om kärlek vid första ögonkastet.
Eftersom de var så söta tillsammans, eftersom hon stod i salustallet och jag ändå hade pengar över så frågade jag Marley va hon var för häst och vad han ville ha för henne.
Marley var lätt besvärad över min fråga och hade inte så mycket att säga. Han berätta att han fått med henne på köpet när han tog hem sina senaste hästar. Han hade beställt och köpt in 4 stycken, men när lastbilen kom var det 5 hästar i lasten. Han hade inte betalat för henne, det fanns inga papper på henne men chauffören hade bestämt sagt att säljaren skulle skicka med 5 hästar. Han hade ändå tagit emot henne med det andra, men eftersom det inte fanns några papper på vad hon hette, vilken ras hon var eller ens hur gammal hon var visste han inte riktigt va han skulle göra. Försäljaren vägrade ta tillbaka hästen och hade bara sagt "Hon är din nu!" Så Marley hade bara ställt undan henne tills han bestämt sig för att göra.
Jag var förvåna över historien, men ändå frågade jag om jag fick provrida - om hon nu ens var inriden. Marley ryckte på axlarna, tyckte väl jag var en idiot men rida fick jag. Han hade ingen utrustning till henne, men Silvers verkade passade hyfsat så jag tog av hans sadel och träns och lät honom pusta ut medan jag provade det fläckiga stoet.
Marley tog fram henne och jag la på sadeln. Hon verkade inte särskilt ung och hon tog ingen notis till sadeln. Antingen så var hon van eller så brydde hon sig inte. Jag satt upp utan problem.
Jag red in i paddocken på långa tyglar. Hon verkade glad att få komma ut och sträcka på benen och svarade lydigt på förhållningarna (stanna) och ökningarna. Jag vågade mig på trav och sedan galopp. Jösses vilket mjukt steg!
Hon var en riktig pärla att rida. Lite stel av resan kanske, men hon visade tydligt hur smidig och formbar hon kunde bli efter lite uppvärmning. Marley tog fram några bommar och la upp ett hinder. Men hoppa var ett big no no!
Nej, hon skulle ha hovarna på marken. Punkt slut, inget hoppande här inte. Däremot var Barrel Race en stor favorit... Jag tog henne till banan, mest på skojs skull. Men så fort hon såg tunnorna stack hon emot dem, som skjuten ur en kanon! Hon visste precis vad som skulle göras, hon kasta sig fram, bromsade inte in när hon närmade sig tunnan utan rundade den istället fortare och tätare än vad jag trodde var möjligt för en häst!
Hon kunde banan utan och innan, som om hon gjort den tusentals gånger förut. Jag behövde inte styra, bara hålla i mig!
Nöjd och glad travade hon på när jag joggade av henne lite senare. Det var en fantastisk häst och jag var stormförtjust i hennes smidighet och mjuka gång. När jag sadlat av henne gick jag till Marley och frågade vad han ville ha för henne. Eftersom han inte visste var hon kom ifrån, hur gammal hon var, vad hon gjort tidigare eller ens vad hon hette kunde jag få henne billigt. Han ville nog mest bli av med henne. Men då började varningsklockorna ringa. Tänk om jag köpte en häst som sen visade sig ha en massa dolda fel och kanske var halt redan imorgon? Vem visste vad hon hade varit innan hon kom till Jorvik? Nej, om jag skulle köpa henne skulle en veterinär få besiktiga och helst röntga henne innan.
Marley gick med på att jag fick köpa henne och låta henne gå igenom besiktningen innan köp. Affärerna gjordes upp och stoet togs till veterinären redan samma dag.
Helt fläckfri från skador på både röntgen och besiktning köpte jag henne utan papper. Även om själva hästen inte var så dyr så landade ändå slutsumman tillsammans med besiktning, röntgen och dylikt på samma summa som jag skulle fått ge för painten. Ett köp utan papper var det sista jag trodde jag skulle göra, men både jag och Silver var så kära i henne att det vore idiotiskt att låta bli!
Nu väntar en spännande tid att få lära känna min lilla häst, se vad hon går för och vad hon har för några talanger! :D
Men papper eller ej, jag är otroligt glad att det blev hon och ingen paint! x3
Fortsättning följer...
