Ändringens tid...

Jao jao jao....

Kanske byta design på bloggen? 

Ett litet jultema vore väl nice, ska bara orka göra en xD

Men det jag i huvudsak kommer ändra - som jag har bestämt att jag ska ändra - är hästarnas info. 

Mycket text, mycket bakgrund och bla bla. Var nöjd med den innan, men inte nu :/

Istället kommer jag nog berätta mer om varje individ, hur dem är och hur dem förändrats sen dem kom till mig c:

Det är så mycket som har hänt, jag hänger knappt med x'3

Därför tänker jag dra igenom om mina tre första hästar denna gång, dem som gjort störst förändring.

Från början var Silver en deprimerad liten sak. Han var deppig och sur, livet var inget för honom längre fastän han bara var 6 år. Men allt eftersom vi lärde känna varandra, jag tog med honom på utflykter, äventyr, uppdrag och vilda och galna upptåg med våra vänner - blev Silver till den häst han är idag. Silver är mycket godtrogen och lite av ett ego. Men han har ett hjärta av guld och menar alltid väl. Han älskar allt, borstning, uteritter, mysturer, vilda galopper över ängar, äventyr och stoppa ondskan från att ta över världen, bara jag är med. Silver kan allt, han är välutbildad i både hoppning och dressyr, och han är riktigt snabb om han sätter den sidan till men tävlingslivet är inget för honom. Han hatar att tävla, oseriösa tävlingar mot kompisar är okej, men inte championat. Han tar mycket hellre en barbacka tur längs stranden istället för att vara bland nervösa vrak på en tävlingsplats. Silver har blivit en allsidig häst, ena dagen kan han uppföra sig som en gentleman och lyda allt från punkt till pricka, medan en annan dag gör han allt i sin makt för att reta gallfeber på mig. Men på gott och ont, Silver blir min följeslagare genom Jorviklivet - vare sig jag vill det eller inte. 

Maniac var den andra lilla sak jag skaffade. När jag köpte honom och hade honom den första märkte jag genast att han hade ett enormt coolt och stabilt psyke. Hästen tål precis allt, blir inte rädd för någonting och accepterar allt. Jag ställde upp i en terräng tävling med extrema titthinder, men han hoppade allt lekande lätt utan att ens titta. Det är imponerande, särskilt eftersom han dels är ett fullblod, men också för att han bara är fyra år...

Men förutom sitt coola psyke, så la jag märke till hans enorma vinnarskalle. Vad man än gjorde, tränade eller tävlade, så måste han ligga först i täten. Han blir extremt laddad och nervig vid startplatsen, han går gärna på bakbenen bara för att dra ögonen till sig. Det var något jag fick träna otroligt på, att överhuvudtaget kunna hantera honom vid en tävlingsplats. Hästen blev så stirrig att det banne mig inte var klokt. I dem lägena var det svårt att tro att det var samma häst som kunde hoppa igenom en brinnande eldring... Tack och lov har Maniac blivit så mycket bättre på att hålla sina nerver i schack. Han har lärt sig att han ska få springa och visa att han är bäst - så fort startsignalen gått. Detta har gjort att jag faktiskt an ställa upp i championat med honom, för tävla är just det han älskar mest. Det kvittar om det är hoppning, distans eller terräng, Maniac anpassar sig till allt - bara han får springa och vinna är han nöjd. 

Den häst som genomgått den största ändringen sen han kom till mig, är Luke Skywalker. Luke är nästan dubbelt så gammal som Maniac, men var så extremt harig och skygg att han blev skrämd av sin egna skugga. När Luke kom till mig kunde jag knappt peta på honom utan att han hoppa till, skyggade undan och fnyste nervöst. Han var ständigt beroende av skydd från Silver och kunde absolut inte vara ensam i stallet. Jag kunde nätt och jämt rida ut på honom, utan att ramla av. I skogen var han livrädd för alla ljud och rörelse, jag var inte säker på om han var helt frisk. Men efter nogran och försiktig hantering, så började alla spänningar släppa. Sakta - otroligt sakta - men säkert så började han bli mer och mer lugn och stabil. Och idag är han en helt annan häst än den Luke jag såg från början. Luke har blivit helt ombytt, han kan utan problem vara ifrån sina kompisar i timmar, även dagar utan att bli harig. Han fullkomligen älskar att vara i täta barrskogar, Firgrove är hans andra hem. Han kan vandra omkring i timmar i dessa skogar, bara njuta av livet i lugn takt. Han har blivit skogens son, hundra procent skogsmulle. Innan kunde jag inte ens titta på en stock utan att hästen fick spader, men nu älskar han att hoppa naturhinder. I sättet har Luke blivit en gentleman till 100% Han accepterar allt man gör med honom, tar emot order utan att klaga, bara han får komma ut i skogen är han nöjd.

Nästa gång kommer jag ta TT och Smokey, ännu har dem inte gjort ngn större förändring men vem vet vad framtiden innebär??  Åtminstone hoppas jag på förändring när det gäller TT....

Ni får ha det gott!!